Björnrännet.

Gröten smakar som en uppharklad slemklump. Sväljer man dessutom ner den med lite juice så blir det lite tropsik smak på den. Ändå så är det ju faktiskt den ultimata maten på morgonen! Idag gick BJÖRNRÄNNET av stapeln. 4 mils skidåkning i Norsjö. Mest gubbar men även ungdomar. Vätskekontroll var 6:e kilometer var guld. Skidtävlingar brukar vara ett rent helvete när man åker. Man kan knappt andas, man är förbannad, snoret hänger osv. Idag var det behagligt. Efter 1 mils åkning gled man liksom in i sig själv. Man tänkte på allt men samtidigt ingenting. Man kände inte kroppen tillslut, den bara matade på av ren automatik. Kände man efter så värkte armarna något oerhört och axlarna och skavsåret och ryggen. Men det gällde att inte tänka. Jag njöt. Snön, folket, klungorna, vätskan, naturen & förstås målgången. Att få en tusenlapp i pris tackar man heller inte nej till! Men den pengen går förmodligen till någon sån där "jag förtjänar den här mateninköp".
Skidor ÄR kul. Något som är extra kul är att det blir mer och mer populärt. Det är i sin tur bra för då får världen känna på hur något kan vara både helvete och himelrike samtidigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0