matidah

mamma kom nyss in i rummet:
ska gå och lägga mig nu, och här sitter du...
jaa det ser du väl?
Hon går ut, hämtar en vattenkanna, vattnar blommorna som inte behöver vatten,
går ut, sneglar på skärmen, hämtar mer vatten i vattenkannan,
fyller, låååångsamt och samtidigt sneglar åt mitt håll, kastar ur sig ett:
va göru?
jaa det ser du väl?
du borde inte ha öppet fönstret inatt,
nähe stäng det då,
det ska komma regn,
jaha,
och det ska blåsa,
jaha,
ursh hur det ser ut i rummet, ska du inte städa,
jo, kanske en annan gång,
å bananskal...
jo,
mmm, ostbågar, får man ta en?
jo,
bläääää, är det nån starkare variant?
jo, skulle inte du gå och lägga dig?

Detta påminde mig om när jag gick i åttan, den tiden man knappt pratade med sina föräldrar utan kommunicerade genom att antingen grymta, sucka eller pusta. Enda sättet för mammorna var då att komma in i ens rum och störa, utan tillåtelse.
En gång gick det så långt att hon till och med hämtade en trasa och torkade av dataskärmen medan jag satt där, för att tigga åt sig någon slags uppmärksamhet och samtidigt hålla uppsikt över mig.

vad är dom för några egentligen, mammorna